Men vad har man egentligen att klaga över?

Fan vad trevligt med så många trogna läsare! Ursäkta ordvalet men riktigt roligt.

Klockan är nu 00.10 när jag sitter på en buss med resten av resenärerna. Dock sitter Rydberg och Larsson nästan längst fram medan Rickard och Andy sitter nästan längst bak. Själv sitter jag bredvid en okänd människa i ett säte som inte har fällbart ryggstöd och med ett fotstöd av metall som ska envisas med att mina smalben gör sig bättre i blått. Så fort bussen hoppar till lite svingar stödet sig ner mot mina arma ben i en hisklig fart vilken enbart medför förödelse i form av ömmande svullna smalben.

Men vad har man egentligen att klaga över? Dålig stol och blåa smalben?

Där blev det ett avbrott i skrivandet, fick byta buss i huvudstaden.
Positiv förändring måste jag påpeka, nu kan jag fälla ryggstödet och har fotstöd i plast. Sen sitter bredvid Larsson längst bak i bussen som vi brukar nynna på.

Men sen å andra sidan så har vi 10 timmar i en buss på dåliga vägar genom djungeln kvar tills vi når våran destination, Vietnam. Sen ska jag även säga att den okända personen på första bussen, hon kunde åka buss. Satt ett tag och funderade på hur en person som hon med lite ofördelaktig kroppsbyggnad, bara lite. Hur denna människa kunde veckla ihop, isär och runt sin kropp på ett enastående vis. Dessutom utan att störa några resenärer genom att begrava sig i en filt för att sova utan minsta ljud, fantastiskt!
Definitivt inte som den primitiva chipsslukande varelse som grymtar, stånkar och stönar för att inte tala om snarkningarna som sitter bredvid mig nu.

Men vad har man egentligen att klaga över? Ett chipsmonster som låter lite?
Ja mycket mer än så skulle jag inte säga att det är.

Då tillbaka till förgående vecka.
Sammanfattningsvis så har vi inte uträttat något som i någon mån har förbättrat vårt välmående i något längre perspektiv. Fanns inget att se heller, så matchen: "Psykiskt välbefinnande" - Dekadens = 0-1.

Då sitter vi fortfarande på andra bussen från huvudstaden. Stressar som djur för att hinna fylla i alla papper och få en biljett för att sedan sitta stilla på bussen och vänta. Busschauffören ska bara sova lite... Heh, vaa? Nu?
Jaha. Svensk som man är så accepterar man ju det faktum att han ska sova, samtidigt som man resonerar att det kanske är bäst att han får sova om han nu är trött det är ju säkrare. Samtidigt skulle man kunna se den uppjagade fransmannen som stormat genom hela bussen och börjar gorma på franska till den stackars killen som har hand om biljetterna i vanliga fall. Men som nu står och kliar sig i huvudet, vad han den gråhåriga mannen som står framför honom och skriker har han ingen aning om. Efter antal försök till att få fransmannen till att prata engelska skriker grodätaren något i stil med att han bara pratar grodätarspråk och stormar tillbaka till sin plats. Men som tur var så va det inte så på våran buss den här gången.

//
Marcus

Holiday - What I am After

Ligger på stranden i Sihanouk Ville. Vattnet är inte så stilla som på Koh lipe eller thailand i övrigt, dessutom är det ungerfär samma grumliga gröna färg som i Malaysia.

Här finns inget att göra mer än att gå till stranden. Många turister befinner sig just här på grund av vattnet, vilket leder till att försäljare av frukt, solglasögon, bröd, tigerräkor, hattar, snäckskal och bollar erövrat stora delat av stranden och strandpromenaden som i övrigt dominerats av en ghettoliknande länga där man kan strosa runt bland de inrättade barerna. Men man kan väl inte stå likgiltig inför detta utan snarare vara tacknämlig för det faktum att man är välkommen överallt och att det finns fler svenska flaggor här än hemma i Sverige.

Vi är här på semester, sola, bada och ta det lugnt. Hämta andan efter den skitiga storstaden. Vi läser även mycket böcker och skall väl inte beskyllas för absolutism.

Hoppas alla som läser har det bra och resten här nerifrån hälsar till samtliga.

//
Marcus

Australien? Asien! Round and Round

Hallå!
Var ju ett tag sedan nu... Ber om ursäkt för det. Tyvärr har vi haft så fullt upp med allt möjligt att vi helt enkelt inte har haft tid att uppdatera vårt lilla projekt här.

Nåja, sist vi sågs, bloggen och jag var i trakterna runt Griffith i New south wales i Australien. Lite har hänt sedan dess. Ska försöka fylla i tomrummet mellan den 6 januari 2012 och idag.

Vi bestämde i Griffith efter gemensamt möte i en grönskande park med ett par bänkar och bord i rostfritt stål. Vi valde bordet under ett stort träd, rädda för solen som vi var eller fortfarande är.
På mötet medverkade samtliga resenärer av vårt komplexa resesällskap. Det vill säga, Jag (Marcus), Rickard, Viktor Rydberg, Viktor Larsson och Andreas Nilsson(Andy).
På mötet blev Rickard vald till Ordförande och Andy till sekreterare.
Efter mötet var det klart att vi åker till Melboure för att söka lyckan!

Väl i Melbourne träffade vi på Ellen och Lisa två resenärer från Kristianstad som tillbringat lite mer tid i Melbourne än vad vi hade. Viktor, Viktor och Andy försökte sälja sin bil, jag och Rickard hjälpte flitigt till med flygblad, annonser och dylikt. Försäljningen försenades av en oönskad punktering på höger bak söndagen den 8 januari. Men med lite kreativitet som att ställa fram reservhjulet och fälgkorset vid det punkterade hjulet för att sedan gå och äta på mc donalds, skulle ju med alla trevliga och hjälpsamma människor i Australien inte vara några problem. Så kommer vi tillbaka från mc donalds men inte är det någon som har löst vårt lilla problem, blir till att fixa det själva... Nytt problem, ingen lift. Grannens fru kommer förbi och undrar om vi behöver hjälp, visst. Hon skickar ut gubben med buller och brak från hans söndags tupplur. Klockan halv 4 vart problemet löst!

Bilen blev aldrig såld, de skrotade den och jag och Rickard slåss med flygbolagen. Ska boka om vår biljett.
Vi ska åka till Asien!

Flyg till Singapore - Turista skiten ur den lilla ön.
Buss till Malaysia - sova på tågstationen
Tåg genom Malaysia till Penang - taxi till Georgetown, hitta lägenhet, kolla in balkongen, gå genom balkongdörren (i glas), taxi till sjukhuset, 7 stygn, ta det lugnt i en vecka.
Båt till Langkawi - stannar 5 dagar, råkar checka in på samma motell som min käre vän Albert Andersson och hans flickvän Gabbi. Vägg i vägg faktiskt. Andys vän, Matihas Sjöberg trillar in på besök under en vecka. Mycket trevlig kille, från Stockholm, ja jätte trevlig faktiskt!
Båt till Thailand, koh lipe. Stannade 5 dagar till Matihas åkte tillbaka till Malaysia för att flyga, vi åkte till Phuket med båt. Stannar nästan en vecka.
Åker buss till Bangkok.
Åker Buss till Kambodja.
Buss till Phnom penh - kollar in killingfields, fängelse och en skjutbana.
Nu buss till Sihanouk Ville.

Kommer inte bli bättre på att uppdatera men får väl göra ett försök till.

//
Marcus