söndag 11 mars 2012

Men vad har man egentligen att klaga över?

Fan vad trevligt med så många trogna läsare! Ursäkta ordvalet men riktigt roligt.

Klockan är nu 00.10 när jag sitter på en buss med resten av resenärerna. Dock sitter Rydberg och Larsson nästan längst fram medan Rickard och Andy sitter nästan längst bak. Själv sitter jag bredvid en okänd människa i ett säte som inte har fällbart ryggstöd och med ett fotstöd av metall som ska envisas med att mina smalben gör sig bättre i blått. Så fort bussen hoppar till lite svingar stödet sig ner mot mina arma ben i en hisklig fart vilken enbart medför förödelse i form av ömmande svullna smalben.

Men vad har man egentligen att klaga över? Dålig stol och blåa smalben?

Där blev det ett avbrott i skrivandet, fick byta buss i huvudstaden.
Positiv förändring måste jag påpeka, nu kan jag fälla ryggstödet och har fotstöd i plast. Sen sitter bredvid Larsson längst bak i bussen som vi brukar nynna på.

Men sen å andra sidan så har vi 10 timmar i en buss på dåliga vägar genom djungeln kvar tills vi når våran destination, Vietnam. Sen ska jag även säga att den okända personen på första bussen, hon kunde åka buss. Satt ett tag och funderade på hur en person som hon med lite ofördelaktig kroppsbyggnad, bara lite. Hur denna människa kunde veckla ihop, isär och runt sin kropp på ett enastående vis. Dessutom utan att störa några resenärer genom att begrava sig i en filt för att sova utan minsta ljud, fantastiskt!
Definitivt inte som den primitiva chipsslukande varelse som grymtar, stånkar och stönar för att inte tala om snarkningarna som sitter bredvid mig nu.

Men vad har man egentligen att klaga över? Ett chipsmonster som låter lite?
Ja mycket mer än så skulle jag inte säga att det är.

Då tillbaka till förgående vecka.
Sammanfattningsvis så har vi inte uträttat något som i någon mån har förbättrat vårt välmående i något längre perspektiv. Fanns inget att se heller, så matchen: "Psykiskt välbefinnande" - Dekadens = 0-1.

Då sitter vi fortfarande på andra bussen från huvudstaden. Stressar som djur för att hinna fylla i alla papper och få en biljett för att sedan sitta stilla på bussen och vänta. Busschauffören ska bara sova lite... Heh, vaa? Nu?
Jaha. Svensk som man är så accepterar man ju det faktum att han ska sova, samtidigt som man resonerar att det kanske är bäst att han får sova om han nu är trött det är ju säkrare. Samtidigt skulle man kunna se den uppjagade fransmannen som stormat genom hela bussen och börjar gorma på franska till den stackars killen som har hand om biljetterna i vanliga fall. Men som nu står och kliar sig i huvudet, vad han den gråhåriga mannen som står framför honom och skriker har han ingen aning om. Efter antal försök till att få fransmannen till att prata engelska skriker grodätaren något i stil med att han bara pratar grodätarspråk och stormar tillbaka till sin plats. Men som tur var så va det inte så på våran buss den här gången.

//
Marcus



1 kommentar:

  1. TAck tack!!! Lika roligt var gång ni lyckas pränta ner något

    SvaraRadera